Hej!

Jag vet att det har gått ett par dagar sen vi senaste skrev och jag ber om ursäkt för det, nu tar jag mig äntligen tid att skriva ihop några ord så hoppas ni är kvar där ute. 

De sista dagarna innan vi åkte hem hade vi alldelles för mycket att göra och vi var extremt trötta. Det var så mycket kvar som vi var tvungna att hinna med innan vi skulle åka. Man kan tycka att 12 dagar låter som lång tid men tiden har nog aldrig gått så snabbt. Så mycket att uppleva och så lite tid.

Nu är vi tillbaka i Sverige igen. Sitter här vid mitt egna skrivbord och stirrar ut på snön utanför. Suck! Visst är det supermysigt att se familj och vänner igen men när man kollar igenom bilderna här på bloggen så undrar man ju varför vi inte stannde. Vad hände med planen att stanna och gömma oss i garderoberna? 

På söndagagen besökte vi elefantcampen men det var tyvärr inte så mycket att se. Största delen av parken var stängd på grund av en skogsbrand så vi fick tyvärr bara se några elefanter från avstånd. Mest sitta i bilen den dagen. 

Måndagen shoppade vi och tisdagen var det avskedsmiddag. Vi var såklart i skolan under dagarna men vi hade egna aktiviteter så inga lektioner de dagarna. Vi lärde oss spela lite tabla (en slags trumma), vi gjorde ranglois med blommor och vi fick måla med en speciell teknik som jag tyvärr har glömt namnet på. 

Under avskedsfesten hade vi bestämt att ha riktigt indiskt tema och alla hade så fina kläder, då menar jag även vi svenska elever. Jag ska se om jag har några bilder annars får ni helt enkelt föreställa er. Underbart var det i alla fall. Vi hade dock lite otur med vädret den sista kvällen och det började regna rätt ordentligt, men det gav egentligen en lite skön stämning. Ni vet hur det alltid börjar regna i filmer när det är ett sorgligt ögonblick? Vädret passade verkligen stämingen med tanke på att vi skulle åka. Även om vi ses snart igen, när de kommer hit, är avsked alltid sorgliga. 

Flygresan hem gick super. Majoriteten av oss var helt utslagna och de nio timmarna från Bangalore till Frankurt bara flög (heh heh) förbi. Så 13.43 klev man ut från dörrarna på Arlanda och var tillbaka i slasket. Välkommna hem!

Jag skulle verkligen vilja ta ett ögonblick att tacka alla våra värdfamiljer och alla andra som gjorde den här resan till en av (om inte den) bästa jag någonsin varit med om. Ni har varit så välkomnande att det är svårt att förstå och jag kommer sakna er alla något extremt. Jag är så sjukt glad över att ha fått följa med på den här resan och få träffa er alla. Tack så hemskt mycket - det finns inte ord. 

Och tack till er för att ni varit med och troget följt våra dagar där borta. Jag hoppas att även ni fått njuta lite av vår resa även om det mest varit genom bilder och ord. Vi ska se om vi kan skriva lite sen i april när våra indiska vänner kommer hit och då hoppas jag att vi ses igen! 

Ha det super sålänge!
Tills dess!

Många kramar

Sofie