Hej!

Igår hade jag en av de mest surrealistiska upplevelserna någonsin. Det var så sjukt! Såhär...

Vi åkte från Bangalore vid 7 på morgonen, Julia och jag helt säkra på att vi var påväg till Elefantcampen. På vägen stannade vi några gånger och turistade lite. Vi besökte en muslimsk kungs sommarpalats (har var regerade här precis innan britterna tog över), samma kungs grav och ett stort buddisttempel. Men kan ta det senare, det var inte det som var udda.

Efter att vi satt oss i bilen igen efter templet så åkte vi vidare. Julia och jag trodde fortfarande vi var påväg till elefant campen men vi hade ingen aning om vart den låg.

Vi körde av motorvägen till en lite mindre väg, körde någon timme, körde av på en ännu mindre väg, körde en timme till. När vi precis trodde vi var framme (vägen typ tog slut) så mötte en snubbe i auto upp oss och visade oss vägen uppför en liiiten grusväg mitt in i skogen. Jag tänkte "aa det är väl kanske fem minuter in liksom" men vi körde och körde och efter en halvtimme kom vi fram till en fabrik där vi stannde. Jag tänkte återingen "aa, nu är vi framme". Men neejdå, autosnubben pekade upp på en ännu smalare grusväg som gick upp för ett berg in i skogen (kom ihåg att vi hade en vanlig bil - ingen jeep eller något) och vår chaufför nickade och körde vidare.

Jag var så sjukt förvirrad och tänkte "nu får vi bo i små hyddor ute i skogen" - inte för att det hade varit så tokigt. Jag var nästan lite taggad på det. Men så kommer vi (efter 15minuter till) upp högst upp på berget OCH DÄR STÅR ETT SKITSTORT LYXHUS MED FINASTE TRÄDGÅRDEN.

Asså guuud! Det var så sjukt! Mitt ute i skogen - två timmar från närmaste ordentligt asfalterade väg, högst upp på ett berg, mitt inne i skogen, står ett svinlyxigt hus - som vi tydligen ska bo i.

Vi går ur bilen och får äntligen en förklaring till att det inte fanns några elefanter och till det fantastiska huset.

Det visar sig att vi skulle kolla på elefanter imorgon (alltså idag eftersom jag skriver det här dagen efter), och att Julias familj och den som äger huset är vänner. De tänkte att det hade varit roligt att visa oss deras egna kaffeplantering och därför skulle vi bo hos dem en natt.

Från att tänka att man ska bo i små hyddor till att få ett rum hos en stor kaffeplantageägares lyxhus - stor chock kan jag säga.

Det var inte allt heller. Konstigaste känslan var vid lunchen när familjerna satt och snackade om vänner de känner och ja allmänt sådant som vänner som inte träffats på ett tag brukar snacka om. Det slog mig att här sitter vi, Julia och jag, två random svenska tonåringar utan föräldrar och käkar med två familjer (en varv vi inte känner alls och en som vi känt i en vecka) mitt ute i skogen i Indien. En av de mest udda dagarna någonsin säger jag.

Men jag klagar inte, de, deras hus och utsikten var underbara och jag är väldigt glad över att ha fått sett det och att vi fick träffa dem.

De visade oss runt också och vi fick lära oss hur kaffebönora tas omhand. I Indien är "kaffesäsongen" mellan mars och maj och de var i full fart med att plocka alla bären och torka dem. Det tar lite tid att berätta hela processen och jag vet inte om ni är intresserade så jag tänker inte dra allt i detalj (om någon verkligen vill veta - leta upp mig så ska jag gladeligen berätta ordentligt. Faktiskt riktigt intressant).
Såhär går det till:
1. De sorteras efter kvalitet (tunga och lätta).
2. De tvättas och bärets skal tas bort.
3. De tvättas lite till och läggs ut i solen i 14 dagar för att torka.
4. De säljs vidare och någon annan plockar ut kaffebönan, rostar den och kanske maler den. Beror på hur man vill ha kaffet.
5. Du köper det i butik och går hem och dricker en stor, god kopp kaffe

Låter ganska enkelt men det ligger mycket jobb bakom det och som precis med allt jordbruk så hänger produktionen mycket på hur vädret är och hur skörden blir.

På kvällen satt vi runt lägerelden och snackade ett tag. Natten tillbringade vi med att spela Cluedo så blev inte så mycket sömn - absolut värt det dock!

Nu är det inte många dagar kvar innan man ska tillbaka till snöslasket. Vi försöker hitta på en plan för hur vi ska kunna stanna här - tror ni de kollar under sängarna eller kan man bo där ett tag?

Skriver ett nytt inlägg om idag imorgon tror jag.

Hörs!

Sofie